![]() |
Kurtisan konverserar, Paris ca 1900 |
Frågan är väl egentligen: Varför tycker jag att de är viktiga? Och varför tjatar jag så förbaskat?
Svaret är, gravt förenklat, för att dämma min ilska över att historien verkar ha glömt dem, förpassat en grupp drivna, intelligenta, rebelliska kvinnor till någon slags skambelagd musaroll där deras samlade värde mäts i vad männen som köpt rätten till deras tid och kropp lyckats prestera politiskt eller kulturellt.
De här kvinnorna var skugglandets superstjärnor. Förpassade till en egen social sfär tillsammans med andra moraliskt tveksamma individer levde de sina liv strax utanför det respektabla toppskiktet, en sfär dit rika och mäktiga män kunde bege sig på lite social turism för att ha relationer med "fallna kvinnor" eller känna sig kulturella genom att dricka vin med konstnärer och skådespelare. Termen demimonde är av 1800-talsdatum, och betyder grovt översatt "halvvärlden". Det är ett träffande begrepp.
Bland dessa kvinnor hittar vi en brett spektrum av personligheter, bakgrunder och drivkrafter. Jo, och utseenden också. Ingen av de stora kurtisanerna såg väl ut som stryk för sin tid, men långtifrån alla ansågs sådär fantastiskt vackra. De byggde sina liv och karriärer på helt olika kvaliteter, och samhället runt dem dömde dem också olika hårt. Det de alla har gemensamt är att de genom sin plats åtnjöt en större social och intellektuell frihet än sina respektabla systrar, samtidigt som de var fullständigt beroende av att vinna och behålla enskilda mäktiga mäns lust och välvilja. Den lilla trygghet som "fina" kvinnor åtnjöt i sin position som Kvinnor med stort K var förverkad vid en flickas första sexuella snedsteg, och det inträffade för de flesta av de här kvinnorna tidigt i livet.
Varje månad tänker jag presentera en ny kurtisan för er. Jag är inte naiv nog att sätta ett datum och hålla det, men Månadens kurtisan för april kommer att presenteras innan 1a maj. Jag tror att det blir Marie Duplessis, eller möjligtvis Catherine Walters. Oavsett vilket så förtjänar hon att bli ihågkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar